Jag är så avundsjuk på de som har ett jobb de verkligen trivs på. Tänk, man spenderar vanligtvis åtta timmar om dagen där. Det är så viktigt att man trivs! Vissa har så roliga jobb så att de själv väljer att jobba mer. Vissa jobbar inte heltid, men klara sig ekonomiskt ändå. Vissa konsultar eller har eget företag och disponerar själv sin egen tid.
När jag sitter på mitt jobb, för det är verkligen vad jag gör - sitter, sitter, sitter framför datorn hela dagarna, då längtar jag bara hem. Jag kan oxå drömma om att jag gör något som spelar roll, något viktigt liksom. Jobba som barnskötare/pedagog, socionom på ett LVU hem, polis, brandman, läkare, det är något som känns viktigt. Sitta här å svara i telefon, skicka böcker å hjälpa kunder, det känns verkligen som att det kvittar. Inget att vara stolt över precis, vad skulle du välja "Åhhhh vet du vad, jag skickade en bok till en kund idag" eller "jag räddade en kvinna ur ett brinnande hus idag"?.
Tänk att få spendera mer tid med min familj, med mina barn. Tänk att kunna lämna barnen i skolan/på dagis varje morgon vid kl. 9.00 hämta vid 13.00-14.00.Äta frukost tillsammans varje dag och slippa stressa hem från jobbet för att hinna laga middag, efter det läxläsning, dusch/bad och mys i soffan i en halvtimme innan barnen ska sova. Bara för att efter det tvätta, städa, hänga upp tvätten för att sedan gå och sova så man har en chans att orka upp klockan 05.30 och vakna upp till en ny stressig vardag.
Jag vet, jag klagar mycket. I andra länder, det finns dom som....osv. osv. Jag håller helt med, men man är i sin egen situtaion och när allt kommer omkring så är det vad man utgår från. Jag blir så rädd när jag tänker på allt jag inte hinner me. Tänk om man åtminstonde kunde gå ner i tid, men då skulle det krävas en rejäl löneförhöjning för min del.
Appropå lön och pengar. Jag var hos en kompis häromdagen och vi pratade om hur mycket pengar man gör av med på mat/livsmedel varje månad. Hon och hennes sambo hade räknat på detta (de har ett barn) och de gör av med ca. 13.000kr i månaden på mat. Då hade de inte räknat in hämtmat och lunch. Innan de berättade så frågade de mig hur mycket jag tror att min familj gör av med...- Hmmm, 5000 kronor i månaden svarade jag utan att tänka. (Tror nog att jag var tillbaka för 10 år sedan då jag bodde i lägenhet med en tjejkompis å vi satte in totalt 3000kr i månaden på vårt gemensamma ICA kort). Gick sedan självklart hem och räknade, ena månaden var det 8000kr och andra månaden var det 9000kr. Inte lika mycket, men tycker ändå att det e sjukt mycket pengar för mat. Inte konstigt att man sitter med Nutrilette på jobbet numera! (Altså inte för att det e billigt, utanför att man behöver minska i omkrets pga. alla mat man har tryckt i sig).
Åhhh, har så dålig koll på vår ekonomi. Var varje månad den 25:e känns det som att jag är världens rikaste, men usch, det e som å få en rak höger om man köper nåt i början på månaden...."haha där fick du, nu när du har köpt nåt för över 1000kr å betalat alla räkningar så måste du snåla hela resten av månaden!" Sen blir det ju alltid så att när jag ska handla kläder till mig själv kommer jag bara hem med grejor till ungarna. Det är ju självklart mitt eget val, dels så vill man unna barnen saker, sedan är det så mysigt när dom blir glada och eftersom att jag är mer kräsen med kläder till mig själv så är det lättare att hitta till ungarna.
Nu funkar våra telefoner här på jobbet igen (telefonsystemen har legat nere), så nu ska jag jobba sista timmen.
Hej så länge!
